Det är inte bara i nutid som Korstensholmen befolkats av sjöfarare. Redan på de våldsamma vikingarnas tid nyttjades vår holme som mötesplats och samlingspunkt.
När vikingarna passerade på väg till en strid eller en ny plats att upptäcka, eller när det vankades en längre resa till solen stannade man till på holmen. Man drack mjöd, åt helgrillad gris eller älg och förlustade sig med kvinnor som skeppats ut inför sjöfararnas ankomst. Ofta kunde dessa sammankomster vara i en vecka.
På holmens nordvästra (?) sida där vi idag har klubbstugan finns även denna anrika stenstod, som tros har placerats av dem som ett offerbord.
Innan avresa lämnades offer åt gudarna till favör för just det man önskade framgång med.
Det kunde vara en tvehövdad get för bra väder på turen, en okastrerad oxe för framgång i analkande strid och ville man hålla sig extra väl med gudarna så slängde man även på man en kvinna på offret. Denna skulle isåfall vara en ung oskuld och helst av nordisk börd och med mycket kropps behåring för det gav mest tur.
För husefrid när man återvände hem lämnade man sin älskarinna (som ofta transporterades med på resorna i en egen båt bakom skeppet) och med fördel även eventuella oäktingar i offer.
Många av oäktingarna tros ha smitit ur vikingarnas våld och gömt sig i holmens glesa skogar, dessa är förfäder till alla UMKs nuvarande medlemmar. När det tillslut samlats tillräckligt många av dessa oönskade avkommor i korstensholmens gömmor slog de tillbaka och skrämde vikingarna från att återvända genom att klä ut sig till skogsväsen. Under många hundra år levde dessa på holmen skyddade från omvärlden, där de levde av hajfiske , jäste egen mjöd och ägnade sig åt okristliga aktiviteter.
För strax över hundra år sedan gav de sig till slut till känna & det är så gemenskapen som vi kallar Uddevalla Motorbåtsklubb skapades.
Dock används inte längre bordet till att slakta groteska djur med stor pung och i brist oskuldsfulla möer med buske är det endast älskog och gemensam berusning bland sjöfararna och deras fruar som sker på denna plats idag. Älskarinnor hålls fortsatt i separat båt och oäktingarna syns inte till, men måhända en ny gemenskap framträder nästa sekel?
